Okej, nu ar jag framme hos familjen och det har varit en riktig bergodalbana,. Vi borjar fran borjan da.

Landvetter var Cry me a river, pappa, Sara, Filippa och Stefan var med pa flygplatse, ahh det var sa jobbigt, jag ogillar verkligen avsked. Att saga hej da till dom man alskar kan vara nagot av det jobbigaste som man kan gora. Me no like...

Sanna blev min friend direkt, vi var fyra tjejer som akte fran Landvetter, jag, Moa, elin och Sanna. Nu borjade var resa, pengarna rullade ut direkt, for mycket bagage, saklart. Pappa loste, tackar och bugar!

Forst till Munchen, traffade andra som skulle dit, tjejer fran Tyskland och Norge och andra svenskar, mina tarar bara rann, pa flyget kunde jag verkligen inte sluta grata, usch det var verkligen jobbigt, jag undrade verkligen vad jag holl pa med, varfor gor jag detta? Val framme I NY akte vi direkt till hotellet, delade rum med Melody fran Tyskland och Elis fran Frankrike, snalla tjejr, men lite stelt kan man val saga, haha!

Dag tva, tararna fortsatte bara rinna sa fort jag var ensam, sa fort jag tankte pa dom dar hemma var det Cry me a river, Stefan min alskling du ar sa saknad, hela tiden, varje sekund, minut, timme och dag!

Vi gick upp 06 varje dag, gick pa classes hela dagen, skittrakiga, men kul ledare, Debra var grym! Vi har fatt lara oss om discipline, att vi inte ska vanstra med pappa och inte sla barnen, och just det CPR har vi lart oss ocksa, det var bra, och en sak till NEVER LEAVE A CHILD ALONE!!  Oj, det ar det viktigaste.

Vi akte till NY i tisdags, Time Square var asballt, jag och Sanna tyckte att allt var FML utan NY. Vi har nog aldrig klagat sa mycket som da.

Igar var vi pa classes hela dagen, Jag, Elin och Sanna drog till ett shoppingmall pa kvallen, gick loss pa Victoria Secret, ahh, jag komemr ju shoppa ihjal mig. Vi fick oss nagra goa skratt, om allt och inget, det var sa skont att skratta, att man kan uppskatta det sa mycket, jag njot verkligen av att fa skratta.

Idag da, classes pa formiddagen, sen till flygplatsen, sex timmar till San Francisco, mamman Christine och dottern Lexie kom och hamtade mig pa flygplatsen, ett jattebra forsta intryck, de verkar valdigt snalla, hemma vantade pappan, Philip och sonen Tristan, Volvo har dom sa jag kanner mig som hemma nastan. Egen bil far jag pa lordag, de skulle hamta den och registrera den imrogon. Middag har, god mat, grillat och cous cous. 

Men nu maste jag sova, supertrott! Massa nya intryck, men dar har ni fatt en liten overblick av vad jag gor..

Men jag vill bara saga att saknaden till er dar hemma ar enorm. Och Stefan, jag Alskar dig sa! 

Massa karlek!