Jag har ju kommit på det ultimata sättet för mig att blogga iallafall. När jag sitter på tåget ensam, väntar ensam någonstans eller liknande, då skriver jag i mobilen som en anteckning vad jag gör, gjort osv och sen kopierar jag bara in det i mitt blogginlägg sen, effektivt, smart och tidsdrivande. Smart där av mig.

Vaknar söndagsmorgon vid åtta, kollar min amerikanska mobil, sex missade samtal, fyra nya röstmeddelanden och sms. Tacka vet jag ljudlös. Ne men efter jag jobbat igår tyckte Sanna och Melly att jag verkligen skulle komma in till San Fran och festa med dom, men jag vågade inte åka in själv mitt i natten och hade ingen att åka in med så jag hoppade det. Men jag kubde ju inte annat än skratta imorse när jag lyssnade på alla voicemail, Melly är full och "amanda, we miss you, you must come, i looooooove you" sen kom jacob på ett meddelande och berättade att det var massa svenskar där och att jag måste komma dit. Sen sanna och massa andra okända röster. Och oh vad jag så mycket hellre hade vart där. Kanske ett snart drag men ändå tråkigt. Men det kommer ju fler gånger. Fick en update nu på morgonen av Sanna vad som hänt iallafall, så nästan så att jag var där.

Sitter nu (sön 09,45) på tåget mot Emelie igen, först blir det en sväng till ikea, hon ska köpa lite julmust och annat till familjen, jag umgås inte med min familj så jag ska inte köpa ngt till dom. Eller jo, jag lovade L att jag skulle köpa med pepparkakor förresten så det får jag göra. Kanske saker så vi kan göra ett pepparkakahus med?! Men ja, detta inlägget fortsätter jag med i eftermiddag/kväll när jag är pålägg tillbaka igen. Kan ju bara meddela att det är vääääldigt fint väder idag med, 4 dec, hääärligt med sol och värme.

Del två av mitt inlägg då. Vi gjorde Ikea, skorpor och tunnbröd fick jag med mig hem, inga pepparkakor, får jag fixa på annat sätt, sry L. Kycklingsoppa och sallad till lunch på Ikea. Sen styrde vi mot stanford för att kolla basket. Väl inne på området pekade dom och dirigerade ner oss till parkeringshuset där vi även insåg att det kommer bli KAOS när vi ska ut. Även om varken jag eller Emelie är några basketfantaster så blev vi ju riktigt insatta mot slutet, blev ju värsta spännande. Men som tur var vann stanford med 76 vs. 72 mot North Carolina. Och dom storsatsar ju verkligen på alla sina matcher med cheerleaders, musikgrupper osv osv. Och braaa stämning blev det, särskilt efter att stanford först låg under men sedan gick om. Och lite kaos blev det när vi skulle ut från parkeringshuset, men gabska smidigt ändå, men vävning i trafiken är inte riktigt något man håller på med här. Här är det verkligen "störst går först" tur att emme hade stor bil.

Nu ska jag "hem", ja jag kallade det från början inte mitt hem, sen gjorde jag det, men jag har ju typ slutat kalla det att komma hem nu för det känns inte som mitt hem. Mitt hem är mer gymmet, där känner jag mig mer hemma även om jag inte har sprungit ner det denna veckan, får ändra på det nu. Dags att ta tag i det, men lite svackor kan man ha.

Just det ja, lovehandles eller bilring kallas vi det hemma, men här har dom ett annat ord ( äckligt, hemskt ord) muffintop, öhhh, så äckligt, ni vet när en muffins sväller i ugnen, haha, låter faktiskt illa men det är en ganska bra liknelse om man får så kallade lovehandles. Klart slut för idag!

Just det ja, idag har min kamera lagt av också, helt svart så nu kan jag verkligen ute lägga upp bilder, så nu måste jag vänta tills emme lägger upp och sno dom. En får ni här!

Pusshej!